Därför flyger monarkerna 4 000 km till granskogarna i Michoacán
Varje höst ger sig monarkfjärilarna från östra Nordamerika av mot en handfull berg i centrala Mexiko. De tillbringar vintern tätt packade på granar ungefär 3 000 meter upp och vänder sedan norrut igen under senvintern. Den här sidan förklarar resan på vanlig svenska, med de förbehåll som forskarna fortfarande gör.
Vilka som flyger söderut
Fjärilarna du ser i Michoacán och delstaten México tillhör den östra populationen av monarkfjäril. Under sommaren förökar de sig över stora delar av USA och södra Kanada.
När dagarna blir kortare slutar årets sista generation att föröka sig och börjar flyga mot sydväst. En del färdas upp till cirka 4 000 km, med hjälp av varma luftströmmar och medvind där det går, för att nå bergen väster om Mexico City.
Monarkerna väster om Klippiga bergen övervintrar i stället mest längs Kaliforniens kust. De mexikanska kolonierna tillhör de östra fjärilarna, och de samlas på en anmärkningsvärt liten skogsfläck.
En generation som lever i åtta månader
En sommarmonark lever oftast några veckor. Den kläcks, äter, parar sig, lägger ägg och dör, och nästa generation tar vid. Flera sådana korta liv följer på varandra mellan våren och sensommaren.
Fjärilarna som flyger till Mexiko är annorlunda. De skjuter upp förökningen och lagrar fett, och de kan leva i ungefär åtta månader, tillräckligt länge för att flyga söderut, klara vintern och påbörja återresan.
Ingen av dem har gjort resan förut. Hur en förstagångsresenär hittar till samma berg som dess gammelföräldrar lämnade studeras fortfarande, och solens läge och jordens magnetfält hör till de ledande förklaringarna.
Varför oyamelgranar på 3 000 meter
Kolonierna bildas i skogar av oyamelgran (Abies religiosa) på ungefär 3 000 meters höjd. Luften där förblir sval och fuktig, vilket låter fjärilarna gå ner i varv och förbruka lite av sin lagrade energi.
Blir det för varmt gör de av med sina reserver före våren. Blir det för kallt eller för blött riskerar de att frysa ihjäl. Det täta krontaket av granar fungerar som filt och paraply på samma gång och dämpar både frost och regn.
De hänger i täta klungor på stammar och grenar, och ett enda träd kan bära tusentals. Under soliga, varmare eftermiddagar lyfter många för att dricka vid bäckar och fuktig mark, och det är då luften fylls av orange vingar.
Under kalla eller mulna dagar förblir klungorna slutna och stilla. Fjärilarna finns där, men de ser ut som matta bruna löv som hänger från grenarna. Vår guide om bästa tiden att åka visar när kolonierna brukar vara som störst.
Hur vetenskapen hittade kolonierna
Folk i bergsbyarna kände till fjärilarna långt innan någon skrev om dem. Kolonierna beskrevs vetenskapligt på 1970-talet, som resultat av forskning ledd av den kanadensiske forskaren Fred Urquhart, som i åratal hade märkt monarker för att spåra deras väg.
Skogarna ligger i dag inom biosfärreservatet för monarkfjärilen, som sträcker sig över gränsen mellan Michoacán och delstaten México cirka 100 km västnordväst om Mexico City. Unesco förde upp det på världsarvslistan 2008.
Bara några få delar av reservatet tar emot besökare. Vår sida om El Rosario, Sierra Chincua och Piedra Herrada jämför dem som våra turer besöker.
Senvinter, parning och flygningen norrut
När dagarna blir längre mot slutet av vintern börjar det röra sig i kolonierna. Fjärilarna parar sig i skogen och lämnar sedan bergen, på väg norrut och nordost mot Texas och vidare.
Vårresan hänger på sidenört (Asclepias), den enda växt som larverna äter. Honorna lägger sina ägg på den längs vägen, och de långlivade resenärerna dör kort därefter.
Deras avkomma för resan vidare, och det krävs oftast flera kortlivade generationer för att fylla förökningsområdet igen. Sedan, på sensommaren, föds en ny långlivad generation och cykeln börjar om.
Varför antalet stiger och sjunker
Forskarna mäter kolonierna efter hur stor skogsyta de täcker, inte genom att räkna fjärilar. Den ytan förändras mycket från en vinter till nästa, och den är aldrig en fast siffra som du kan planera en resa efter.
Flera saker tros ligga bakom svängningarna:
- Vädret i förökningsområdena och längs vägen, däribland torka och värme
- Hur mycket sidenört som finns kvar på jordbruksmark och vägrenar
- Stormar och frost i den mexikanska skogen under vintern
- Hälsan hos själva granskogen, som avverkning och torra år kan glesa ut
Forskarna diskuterar fortfarande hur tungt varje faktor väger. För en besökare är den praktiska poängen enkel. Kolonierna kan rymma miljontals fjärilar, men vad du får se beror på året, veckan och vädret den morgon du kommer fram.
Se migrationen med egna ögon
Varje tur på vår sajt tar dig till en av övervintringskolonierna, och promenaden in är en del av upplevelsen. På cirka 3 000 meter är luften tunn, så läs vår guide om klättringen innan du väljer.
Sierra Chincua i liten grupp från Mexico City
Paseos Turisticos kör en liten grupp till Sierra Chincua, räknar med cirka fem timmar för besöket och avslutar med lunch från Michoacán på en matlagningsverkstad. Turen har 4,8 av 60+ omdömen på Viator, men bokningen går inte att få återbetald.
Skogen är känslig, och fjärilarna behöver varje uns av sin lagrade energi för att överleva till våren. Vår sida om reglerna i reservaten förklarar varför guiderna ber om tystnad och håller besökarna på stigen.
Vill du jämföra hela dagen för varje alternativ ställer jämförelsetabellen på vår startsida turerna sida vid sida. Prisguiden listar vad du betalar utöver biljetten.